En dag på Klustret

När jag kommer till Klustret på morgonen är det ingen annan där. Det känns lyxigt att ha hela stora lokalen för mig själv. Jag går ner till köket och gör i ordning en kopp te. Tar av mig skorna och myser runt innan jag slår upp datorn vid ett av borden vid det stora fönstret. Utsikt rakt mot kyrkan, blå himmel, hör människor skynda mot sina arbetsplatser längs Odengatan.

Efter ett fokuserat pass vid datorn, idag bygger jag om min hemsida, dyker en annan medlem upp. En kram, några ord. Hur är det? Åh, du går igenom det? Tack för att du berättar, nu ska jag fortsätta med mitt.

Ett samtal mellan några andra medlemmar tar plats i de sköna fåtöljerna uppe på halvplanet. Någon har bokat konferensrummet för ett viktigt affärsmöte. Jag tar ett telefonmöte i glaskuben.

Runt lunchtid släntrar flera in. Fler kramar. Glada återseenden, vissa har inte synts till på ett tag. Idag är det gemensam lunch och solen värmer så vi klättrar ut genom fönstret till utegården. Möblerar om utemöblerna till ett långbord. Gemenskap. Skratt.

Efteråt en timmes koordineringsmöte. Vad behöver göras? Vad behöver vi bli bättre på? Finns det några skav här på Klustret, något som inte funkar? Vem tar på sig ansvaret? Öppna samtal. Uttryckande av behov.

Kram. Hejdå.

Jag stannar till kvällens event. Jobbar med mitt ett tag till. Är sedan med och ställer i ordning. Kontorslandskapet är omgjort till en cirkel med mjuka golvstolar för en workshop öppen för allmänheten. Det handlar om rösten. Vi sjunger tillsammans. Ljudar. Det blir helt magiskt. Så berörda alla blir.

Jag tar med mig soporna på vägen ut.